Min twitter

Saturday, January 13, 2024

"Mississippi in the middle of a dry spell, Jimmie Rodgers on the Victrola up high"


Vi är numera inne i en tidsepok då man kan börja säga att saker från 90-talet var "ungefär 30 år sedan." För alla i Gen Z och även Millennials är det säkert svårt att föreställa sig hur det känns när den popkultur man mest identifierar sig med och som formade en, plötsligt räknas som retro. Men för oss Gen X:ers är det precis vad som händer nu.

90-talet var "mitt" decennium gällande den populärkultur som är viktigast för en individ, dvs den populärkultur man älskade när man var tonåring och tidig 20-nånting. Det finns en anledning att människor så ofta anser att Saturday Night Live var bäst när just de var unga, och därefter gått utför.

Jag vill hedra 90-talet och kommer göra det med ett antal inlägg om olika fenomen som var stora då och som jag älskade, som formade den jag är.

Först ut: NIRVANA

Bandet Nirvana förändrade musikvärlden under början av 90-talet. Men utöver det var sångaren Kurt Cobain ett missförstått manligt geni, helt utan några av de karaktärsdrag som manliga genier oftast har. Han hatade genuint patriarkatet och lyfte in feminism i rockvärlden när feminism - och kvinnor i allmänhet - ansågs som det minst creddiga en manlig rockartist kunde alliera sig med.

1993 släppte bandet låten Rape Me. Låten var kontroversiell - MTV förbjöd dem att spela den live och flera stora affärskedjor vägrade till en början sälja deras skiva med anledning av låtens titel - men framförallt var den en viktig feministisk milstolpe. 

För de som inte minns 80-talet och början av 90-talet kanske det låter konstigt. Men Rape Me var viktig i början av 90-talet för att den kopplade ihop våldtäkt med våld och hat, inte med sex. Inte med lättklädda tjejer, killars libido eller "otydliga signaler." Utan med vad det faktiskt handlade om.

Hate me
Do it, and do it again
Waste me
Rape me, my friend

- Rape Me, Nirvana


No comments: