"When I walk back to my flat, freedom will race like whisky through my veins"

Att se dokumentären om Janet Jackson och ”nipplegate” på SVT väcker verkligen minnen. Nipplegate är såklart namnet på mediastormen som skedde 2004 efter att Janet Jackson och Justin Timberlake uppträdde på Superbowl och en av hennes bröstvårtor råkade synas i en halv sekund på TV. 

Nipplegate handlade inte om bröstvårtan i sig. Under andra omständigheter hade det kunnat blåsa över på en dag. Det handlade om vem artisten var. Om vilka krafter hennes karriär retat upp. Samt det enkla faktum att konservativ sexualmoral tenderar att drabba män och kvinnor olika. Janet Jackson slängdes i princip ut från musikbranschen. Justin Timberlake seglade genom stormen utan en skråma.

Nipplegate blev också en mediastorm för att den drogs med i en större politisk agenda. Ideella organisationer som arbetade för att skapa press på mediabolag, TV-producenter och sponsorer att sluta visa nakenhet och annat "omoraliskt" innehåll i sina program, såg sin chans. Nipplegate gav dem utrymme och möjlighet att få med sig medier på nationell skala på sin agenda. Plötsligt verkade hela USA enat i ilska över tillgången till sex och naket som barn och unga "utsattes för" av TV-bolagen. I en scen i dokumentären gråter en kongressledamot nästan när hon berättar att nipplegate diskuterades på hennes barns skolgård. 

Precis som de flesta jag kände var jag road av moralpaniken USA uppvisade. "I Sverige tror vi inte att en naken bröstvårta förstör barn," var självsäkra uttalanden vi gärna slängde oss med. Möjligen påminde det om Sveriges debatter om dansbanor, hårdrock och hyrfilmens införande, men de skedde ju på 40-talet respektive 80-talet. Inte denna sida milleniumskiftet.

Man kan undrar idag varför vi var så säkra på att Sverige är så annorlunda än USA. Hoppa fram några år till Mr Cool-drevet och dessa höga tankar om Sverige smulades i alla fall effektivt sönder. Och varför skulle vi vara annorlunda, egentligen? Vuxna har i alla tider gått att skrämma upp med tankar om att unga har en promiskuös livsstil, har obegränsad tillgång till pornografisk material, lyssnar på musik som kommer få dem att begå självmord/ta droger/skjuta någon, och i största allmänhet är mer utsatta för sex, droger och rock'n roll än de själva när de var unga. Det är inget nytt.

Det är därför vi ser samma ”bathroom panic” utspela sig i dagens trans-debatt som i tidigare debatter om minoriteters rättigheter. ”Bathroom panic” kallas den skrämselpropaganda som används när minoritetsgrupper börjar vinna rättigheter och går ut på att sexualförbrytare kommer få tillgång till offentliga toaletter och omklädningsrum om dessa rättigheter införs. Man kunde se denna skrämselpropaganda piskas upp under debatten om homosexuellas rättigheter på 70-talet och USA:s segregationsdebatt på 40-talet. Även om trans-debatten idag drivs av feminister i kvinnokampens namn, så designades argumenten för länge sedan, av motståndarna till ett mer progressivt samhälle.

Jag kommer att tänka på en twittertråd jag läste en gång. Den beskrev att NASAs ingenjörer egentligen ville göra rymdfärjornas boosters lite större, men eftersom de skulle förflyttas via tåg till uppskjutningsplatsen och passera genom en tunnel kunde de inte vara större än tunnels bredd. Tunnelns bredd berodde på tågrälsens bredd. Tågrälsens bredd var 4 fot 8,5 inches eftersom engelsmännen byggde den första tågrälsen i USA. Anledningen att de använde de måtten var för att det var den bredd hästvagnar hade. Man byggde hästvagnar den bredden för att hjulen skulle passa i vägspåren under längre resor. De som byggde de första vägarna i Europa var romarna. Romarna använde de måtten för att de skulle passa kejsardömets stridsvagnar. Vilket innebär att designen av rymdfärjor – kanske den mest avancerade form av transport som finns - beror på storleken på två hästar som står fastspända framför en vagn.

Säkerligen har några glädjehatande viktigpettrar vid det här laget plockat isär denna twittertråd som de gör med allt kul, men sensmoralen i historien är inte vilka som egentligen byggde tågrälsen utan att saker vi gör som vi tror är radikala kan ha sin grunddesign i en helt annan tid, och i ett annat syfte, på sätt vi inte tänker på.

 

"Maybe there's a God above, but all I've ever learned from love was how to shoot somebody who outdrew you"

Det är alldeles för lätt att förvilla sig i diskussioner som rör tonårstjejers klädval. Det visar om inte annat den senaste debatten som tycks ha sin början i Internationella Engelska Skolans klädregler för tjejers kjollängd (ett brott mot svensk grundlag, btw) och sluta i en diskussion om huruvida det inte är bättre med ordning och reda (suck) än att elever går runt nakna.

Men vad diskussionen egentligen handlar om är en vuxenvärld som tror de bör lägga sig i vad tonårstjejers har på sig. Även om en vuxenvärld som lägger sig i unga tjejers klädval aldrig lett till något bra. Aldrig någonsin i historien har det lett till något annat än att skapa osäkerhet hos tjejer om huruvida samma vuxenvärld kommer stå vid deras sida när de faktiskt behöver den. En vuxenvärld som tycker det är deras jobb att ha moraliska åsikter om ungas rätt att uttrycka sig själva, sin identitet eller sin sexualitet, kan ju knappast skapa en känsla av förtroende. Och barn och unga som slutar ha förtroende för vuxenvärlden kommer också sluta komma till oss när de brottas med svåra frågor.

De som gärna diskuterar kjollängdens skada på ordning och reda i skolan tycker säkert att jag är överdriven och fånig som anser att en sådan diskussion kan leda till ett brustet förtroende mellan de unga och vuxenvärlden, som i sin tur kan leda till skada för de unga som utsätts för kränkningar och skulle behöva kunna vända sig till vuxenvärlden för stöd. Men i all ärlighet tror jag faktiskt att det finns en koppling.

Jag tror faktiskt på riktigt att vuxenvärlden inte ska uttrycka något överhuvudtaget som rör barns och ungas kjollängd, urringningar, omg-måste-de-puta-med-läpparna-på-alla-instagrambilder, omg-unga-tjejer-idag-klär-sig-ju-som-slampor-var-är-föräldrarna, omg-varför-tror-unga-tjejer-deras-värde-ligger-i-att-visa-upp-sina-kroppar, osv. Jag tror att en vuxenvärld som glatt uttrycker sådant ber om att förlora barns och ungas förtroende, och ber om att inte vara de som barn och unga vänder sig till när deras integritet kränks. Jag tror att en vuxenvärld som glatt uttrycker sådant beväpnar sexuella förövare och får offren att tveka att be vuxenvärlden om hjälp.

Jag tror att det enda en vuxenvärld som uttrycker moraliska åsikter om barns och ungas klädval uppnår är att visa unga att de har sig själva att skylla om deras kroppar och värdighet kränks. Jag tror också att det enda en vuxenvärld som uttrycker sådant uppnår är att unga tjejer tror att vuxna män(niskor) har all rätt i världen att sexualisera, och provoceras av, barns och tonårstjejers kläder.

Det är samma anledning varför jag tror att de organisationer som använder skrämselpropaganda om ”porrskador” mot föräldrar för att få barn och unga att inte titta på porr gör mer skada än nytta. Det skadar förtroendet. Och barn och unga som inte vågar komma till oss i vuxenvärlden med svåra frågor om - till exempel - porr, kommer i längden vara mer utsatta än de som gör det.

Jag tror vi måste skapa en vuxenvärld som unga litar på. Jag tror vi måste sluta fokusera moralisk vrede på unga tjejers klädval, instagramkonton, frivilliga nakenbilder, och allt annat de gör som inte är brottsligt eller skadar någon, och istället fokusera vår moraliska vrede på de som faktiskt begår något brottsligt och faktiskt skadar någon annan. Som till exempel som vuxna som utnyttjar tonårstjejers ”provocerande klädval” för att rättfärdiga övergrepp.

Och ni som är oroliga för att unga tjejer inte kommer kunna anpassa sig till vuxenlivets regler om vi inte moraliskt förkastar deras klädval, well, jag tror att ni har fel. Alla kvinnor som läser dagens diskussion om kjollängder har själva varit utsatta för vuxenvärldens förfasande över våra kläder, beteenden och sexualitet. Vi brydde oss inte om det då, och vi är anpassade vuxna idag. Och snart kommer de som är unga idag inte heller vara de som provocerar vuxenvärlden, de kommer vara vuxenvärlden. 

Och om vi inte bestämmer oss för att förändra något kommer de sin tur moralisera över unga tjejer som inte gör något brottsligt eller skadar någon annan, samtidigt som de som faktiskt gör något brottsligt och skadar andra tillåts att härja ifred.