Jag inser förstås hur viktig just den debatten har varit, och kanske är. Att hävda biologiska könsskillnader som anledning att kvinnor som grupp har diskriminerats på olika områden har varit en lömsk patriarkalisk metod under århundranden. Att vi som feminister måste debattera och protestera mot dessa påstådda biologiska könsskillnader är givet.
Men ändå. Jag funderar.
Anledningen att just biologiska könsskillnader blivit ett så hett ämne för feminismen är att så mycket av den könsdiskriminering vi ser har försvarats med att det handlar om biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Att (mot all vetenskaplighet) hävda att kön består av två och enbart två binära kategorier som konstruerats olika och helst som varandras motsatser, har varit patriarkatets vassaste vapen.
Att så många påstått liberaler och påstått intellektuella går på denna bluff är förbluffande, men mest av allt talande. Talande för hur indoktrinerade vi är i denna idé om hur naturen ser på kön.
Om inget annat så kunde man tycka att de liberala intellektuella åtminstone skulle fundera på varför "naturen" av någon underlig anledning konstruerat just kvinnliga biologiska egenskaper som konstant och på alla områden som ger makt underlägsna mannens. Mycket märkligt. Kan man tycka.
Man skulle ju kunna tänka sig att vissa traditionellt "manliga" egenskaper skulle generera mindre makt i samhället. Bara av ren slump, liksom. Som t.ex att mäns omdömen enligt biologi-vurmarna slutar fungera när en sexig kvinna är i närheten (varför han inte kan lastas för något han företar sig under hennes förhäxande influens), och att detta även skulle innebära att män historiskt ansetts direkt olämpliga som chefer, makthavare eller presidenter. Men alas, denna tolkning av våra "naturliga" könsskillnader har patriarkatet aldrig haft.
Huh.
Istället har patriarkatet glatt tolkat naturen som att kvinnors mindre hjärnor inte klarar av ansvaret att rösta i allmänna val. Eller att kvinnors biologi gör dem mer lämpade att ta hand om barn och ha omvårdande yrken samtidigt som - av ren tillfällighet, förstås! - omvårdande yrken och ta hand om barn hamnat längst ned i botten av alla löneligor och statusjobb och jobb som överhuvudtaget ger betalt.
Konstigt, va? (hashtag #extrem #sarkasm)
Och de som anser att det är tufft att vara man idag med alla fördomar det innebär, kan ju komma ihåg att Darwin var sexist. En av våra mest citerade och mest välkända vetenskapsmän var sexist. Liksom de flesta andra manliga genier genom tiderna. Vi kvinnor måste ständigt förhålla oss till detta när vi försöker snirkla oss fram i detta samhälle vars grund vilar på män som sett oss som mindre vetande.
Något som de som gärna tjatar om biologiska
skillnader mellan män och kvinnor ofta ”glömmer” att att ett
av människans största kännetecken är dess förmåga till inlärning. Och anpassning. Människor som
håller på med utvecklingen av artificiell intelligens vet detta. Det finns en
anledning att maskininlärning (inlärning med hjälp av neuronnätverk som liknar
det sätt som människor lär sig på) är en central del i utvecklingen av AI.
Anledningen är att det är i neuronnätverk som det vi kallar för "intelligens" finns. D v s utveckling som inte sker via DNA och evolution, utan genom komplex kunskapsöverföring.
Det andra som biologiska-könsskillnader-vurmarna tycks ha fått om bakfoten är att de verkar tro att om biologiska könsskillnader finns så kan det inte finnas könsdiskriminering på det området. Men variationer inom olika områden kan beror på både gener och miljö. Skillnader i längd mellan olika grupper av europeiska män = gener. Men skillnaden i längd mellan europeiska män idag och de som levde för två hundra år sedan = miljö.
Och här någonstans börjar jag fundera på om feminismen kanske borde göra upp med debatten om biologiska könsskillnader, och besluta att lämna den därhän.
För om vi ska koncentrera all diskussion runt vad olika forskning säger (och de säger olika saker) om personlighet, preferenser, förutsättningar och livsval kopplat till biologisk kön, så är det en diskussion som antagligen inte kommer vara färdig inom forskningsvärlden på länge än.
Kanske vi ska invänta det. Och istället ägna oss åt att diskutera det som är faktiskt intressant, nämligen huruvida vårt samhälle diskriminerar pga kön (det gör det) och huruvida vår kultur konstruerar kön efter en ovetenskapliga mall om den överlägsna mannen som dominerar den offentliga makten och den underlägsna kvinnan som är tryggast inom hemmets väggar (det gör den) samtidigt som vi utesluter det spektrum av kön och könsuttryck som naturen gett oss (det gör vi).
Alla som inte är förblindade av, säg, nån psykologföreläsare besatt av personligt hat mot politisk korrekthet och feminism, kan ju se vad som i vårt samhälle ger mest status, mest pengar, och vilka "biologiska" förutsättningar som anses mest lämplig för båda dessa - och att detta inte beror på könsskillnader utan på könsdiskriminering.
Varför lägga all tid på Jordan B Peterson-fansens ledartexter och kulturkrönikor istället för på det som händer i den verkliga verkligheten? Är väl vad jag mest funderar över.
And here endeth the lesson.
