Så är alltid. Inga av alla "stora upptäckter" om könsskillnader i hjärnan som basuneras ut i media visar någonsin något resultat som kan användas. Om du söker vägledning för hur män och kvinnor fungerar rekommenderar jag att samla på dig erfarenheter av att leva i den verkliga världen, snarare än att söka bland forskning av könsskillnader i hjärnan.
Jag fattar såklart vikten av att forska på könsskillnader för medicinsk forskning eller för att, säg, förstå varför pojkar som grupp klarar sig sämre i skolan, osv. Vad jag inte förstår är besattheten av att koppla dessa könsskillnader till meningslösa teorier om varför män och kvinnor speed-dejtar på olika sätt. Särskilt som man ändå aldrig kan få ut något resultat ur könsskillnader i hjärnan som kan säga något om individen man har framför sig. Bästa sättet att förstå hur folk beter sig på dejter är att dejta dem.
Och jag säger ändå det som en person som är besatt av allt som rör hjärnan. Jag fattar kanske inte så mycket av det, men även om jag bara fattar 10% av ämnen som neurolingvistik, tonårshjärnan, brain-machine interface, är det fortfarande superintressant. Att lyssna på experter som pratar om hjärnan är som att se en riktigt bra science fiction-serie och psykologisk thriller och erotiskt drama allt på samma gång.
Och ju mer man lyssnar ju mer inser man att det absolut minst fascinerande med hjärnan är könsskillnaderna. Varför måste så många tv-serier och mediarubriker och inspirationsföreläsningar alltid handla om det minst intressanta?
