"Women. Can't live with them, can't successfully refute their hypotheses."

Så Joakim Lamotte har åter lagt ut en screencap med synbart namn på en icke-offentlig person till sina tusentals följare. Man måste vara omåttligt naiv för att vara i Lamottes position och inte förstå vad som kommer hända med denna kvinna nu när tusen och åter tusen redan uppeldade följare ser denna screencap. Hon kommer få en ohanterlig ström av hat från hans följare. Och hon kommer att tänka sig för innan hon skriver något dumt om honom igen.

Jag har egentligen inte några starka åsikter om uthängningar. Att hänga ut vad offentliga personer skriver har jag inget problem med. Att däremot hänga ut icke-offentliga privatpersoner med identifierbar information har jag svårt för ,på grund av vad det gör med den offentliga debatten.

Jag har också svårt med när de som gör uthängningarna av icke-offentliga personer ljuger om varför de gör det. Vilket de nästan alltid gör.

Lamotte brukar till exempel köra på förklaringen att han hänger ut privatpersoner som sagt dumma saker om honom för att han inte "förstår". Han undrar varför de - ofta kvinnor - är så arga på honom när han kämpar för kvinnor. Uthängningen brukar följas av ett inlägg där han ojar sig över att han "inte förstår hur folk tänker."

Detta är förstås en täckmantel. Anledningen till uthängningar av privatpersoner kan vara olika, men i nio fall av tio beror de på att man vill generera arga läsare och därmed klicks. Här finns det en intressant diskussion om aktivism och att leva på att ens följare klickar på ens sida, att föra. Det finns också en intressant diskussion om att som swish-aktivist tvingas hålla fast vid "problembilden" som genererar pengar även när problembilden tydligt förändras. Men det får bli ett annat inlägg.

Att hänga ut icke-offentliga privatpersoner eller kontakta deras familj kommer med en uppenbar risk, eftersom man inte vet något om personens livssituation eller familjeförhållanden - eller för den delen att det verkligen är rätt person man hänger ut. Om ens enda försvar för en sådan uthängning sedan visar sig vara "det var hen som började" (hostGardethosthost) så får man vackert acceptera att många kommer protestera.

Men egentligen handlar mitt stora problem med uthängningar som fenomen inte om huruvida det är rätt eller fel. Mitt stora problem med uthängningar som fenomen handlar om makt.

Det finns en ojämn maktfördelning inom den offentliga debatten när det gäller vilka som har möjlighet att skicka ett argt drev mot någon man tycker förtjänar det. För att uthängningar ska ha någon effekt krävs ju att den som hänger ut är en så kallad "stor åsiktsperson" - dvs en person som har en tillräckligt stor plattform och tillräckligt stor grupp följare för att kunna skapa ett drev, samt att dessa följare hålls i något sorts ständigt uppjagat tillstånd.

Vad händer då med den offentliga debatten när det finns Stora Åsiktspersoner inom den som sitter på makten att använda uthängningar som ett vapen mot folk som betett sig taskigt mot dem? Makt är ju som vi vet en slippery slope.

Det oroar inte mig att högerpopulister, moderata riksdagsledamöter och liknande personer använder uthängningar som hot för att slippa kritik. Jag förväntar mig inte något annat. Det som oroar mig är när deras beteende indirekt försvaras från folk även på "min" sida av debatten - av feminister som säger sig vilja göra nätet till en mer trygg plats - med argument som att "man får stå för sina handlingar" och "den uthängde kanske tänker sig för nästa gång."

Det oroar mig för jag bryr mig om den feministiska debatten och för att det är vårt ansvar att öppna upp för nya, unga feminister att diskutera, debattera och analysera samhället utan oro att de ska göra någon stor åsiktsperson irriterad. Det ojämlika maktförhållandet i den offentliga debatten gör uthängningar till ett vapen ett fåtal stora åsiktspersoner kan använda, och det borde göra dem väldigt, väldigt försiktiga i hur de utnyttjat denna makt.

Just det är en diskussion jag anser att alla Stora Åsiktspersoner på "min" sida behöver våga ta. Hur tänker de kring det faktum att de besitter en maktposition i den offentliga debatten som mycket få andra har och om de dessutom visar att de inte har något problem med att utnyttja denna maktposition så kommer det att tysta människor.

Alla som vill stärka tjejers självsäkerhet eller skydda yttrandefriheten eller vad nu deras raison d'etre är, behöver fundera på hur deras maktposition ses av övriga i debatten. Om de inte tar sin maktposition på allvar, om de till och med använder den för att "call out" kritiker, så finns nämligen risken att just de tjejer eller den yttrandefrihet de vill stärka istället blir tystare i den offentliga debatten - av rädsla för att säga något misshagligt och bli uthängda som en "daddy's girl". Utan en djupare analys än en stor åsiktspersons godtycklighet.