Även en annan influencer, Elaine Eksvärd, har också nyligen i P1:s Söndagsintervjun gjort avbön på sitt tidigare sätt att måla ut svartvita bilder och delta i drev, men i den intervju erbjuds förklaringar till varför. Det finns inga sådana förklaringar i Cissi Wallins beskrivning av detsamma. Den enda förklaring som hon ger är att "efter flera år med välbesökta sociala medier kan jag krasst konstatera
att publiken, absolut mest andra och unga kvinnor, kräver raseri. Man
kräver en kultur, frontad av några slags totalt onyanserade
ledargestalter, där det ständigt letas efter nya saker och människor att
peka ut som fel, farliga och fullvärdiga förtryckare. Jag föll för den
pressen, och jag lät mig dras med i en mentalitet som på intet sätt
representerar den jag vill vara."
Själv skulle jag dock, efter att noga ha följt den feministiska debatten på sociala medier under flera år, inte säga att dessa så kallade ledargestalter blev pressade av sin publik att starta blodtörstiga drev, så mycket som de själva byggde upp och framför allt motiverade sin publik. Den publik som inte höll med Wallin et al om deras drevmentalitet, lämnade. Eller kastades ut, stämplade som patriarchy pleasers och dåliga feminister.
Jag är inte ute efter skuldbeläggning, men om vi som feministisk rörelse ska följa Cissi Wallins råd att sluta med så kallade moralpanik-drev så kanske hon och vi behöver fundera på hur vi som rörelse hamnade där från början.
Frågan vi behöver ställa är vad som händer när vi låter personer med maktposition och redan starka röster tysta de med mycket mindre makt genom att hota att hänga ut
dem som "daddys's girls" för sina tiotusentals följare. Här tror jag det finns nåt för oss att fundera över.
Jag håller inte med Cissi Wallin om att lösningen på feministisk moralpanik och drevmentalitet är att kvinnor slutar göra sig till "värnlösa våp" och "slutar läsa in utsatthet och kvinnohat i alla livets alla situationer". Jag tror det istället är intressantare att granska vårt förhållningssätt till personkult och ledargestalter som förväxlar feministiska samhällsanalyser med krig mot enskilda och systerskap med lojalitet.
1 comment:
Jag tror att det bästa att göra för att komma vidare med feminismer och feministisk kultur i Sverige osv är att börja studera och lägga in ideologi i sin feminism.
För jag är övertygad om att majoriteten av de människor som deltagit med/emot moralpanik, CW, Elaine eller vad det nu kan handla om, inte har funderat över vilken ideologi som ligger bakom ställningstagandet.
jag tror att väldigt många människor ser feminism som en egen politisk ideologi och jag tror att det då blir svårt att navigera när vägen blir snårig.
För man tänker ofta att alla feminister delar ens grundläggande ideologiska grund. Men jag menar att feminism i sig är ett paraplybegrepp som betyder absolut ingenting utan ett ideologiskt innehåll. tex LIberalfeminism, socialistisk feminism, frihetlig feminism, särartsfeminism, kristen feminism osv eller vad man vill kalla det.
För olika feministiska frågor ställs beroende på vilken ideologi man har, och svaren på de frågorna kommer variera beroende på vilken ideologi man har.
Och vet man inte, eller bryr man sig inte, om vilka ideologier som ligger till grund för frågorna och svaren så hamnar man snabbt i etiketter, pamfletter och liknande. Vilket ibland inte är rätt väg.
För att parafrasera Lenin lite; "Teori utan praktik är sekterism. praktik utan teori är aktivism." Man behöver fylla sin feministiska praktik med teori också. Och likadant åt andra hållet.
Post a Comment