(OBS spoilers)
Thelma & Louise kom på bio 1991. Det är en klassisk buddy-road-movie som utspelar sig på vägarna i den amerikanska södern med bensinmackar, billiga vägmotell och oljefält som bakgrund. Fast istället för att handla om två män som finner friheten med en snabb bil och en öppen landsväg så handlar den om två kvinnor som finner friheten med snabb bil och en öppen landsväg.
Filmen handlar också om hur dessa två kvinnor gradvis frigör sig från sina förtryckta liv och börjar slå tillbaka mot den manliga maktstrukturen. Bokstavligen. Våldet i filmen fick manliga kritiker att påstå att filmen var "male bashing" och "militant feminism". Då Hollywood glatt använt döda kvinnor som publik-fodder i decennier hamnar den reaktionen någonstans mellan hysteriskt rolig och djupt deppig.
När jag ser om filmen så här 30 år senare hittar jag många anledningar att filmen fortfarande håller. Som hur den seglar igenom Bechdels Test like so much whatever. Eller hur Susan Sarandon och Geena Davies bestämde sig för att bli fulla på riktigt i roadhouse-scenen. Eller scenen där kameran sveper från Brad Pitts öppna jeans till hans hals i ett blantant exempel på female gaze. Eller hur det var Susan Sarandons idé att kyssa Geena Davies i slutscenen.
Men det som sticker ut idag är hur kontroversiell den vågade vara i den (fortfarande) chockerande scenen när Louise skjuter Harlan - inte för att avbryta våldtäktsförsöket, då biopubliken kanske kunde känt att hon inte hade ett val, utan som hämnd på den våldtäktsmän hon inte lyckades stoppa.
“Something has crossed over in me. I just can’t go back. I feel awake, wide awake. I never felt this before, like I got something to look forward to.”
– Thelma i filmen Thelma & Louise
No comments:
Post a Comment