"I might only have one match, but I can make an explosion"

För varje ny kull med unga tjejer verkar det ges ut en bok som ska "peppa" dessa tjejer. Vi som samhälle tycks aldrig bli klara med att berätta för unga tjejer att de måste "boosta" sitt ego, våga ta plats och sluta vara högpresterande, duktiga flickor. 

Vilket såklart är bra. Allt som kan hjälpa tjejer att må bättre i sig själva och sina kroppar är nåt alla kan stå bakom. Problemet är att böcker om hur tjejer ska sluta knyta sitt värde till sin prestation, ofta innehåller väääldigt mycket tips och råd om vad de måste göra för att lyckas sluta prestera hela tiden. Ett annat problem är att unga tjejers mående i en patriarkal värld verkar mer komplext än vad peppiga råd som att kommunicera bättre i sin relation för att slippa missförstånd och "om din chef är sexist - byt jobb!" kan avhjälpa

För om dessa råd vi gett unga tjejer om och om igen faktiskt hjälpte, så skulle vi väl bli klara nån dag? Vi skulle väl i så fall en dag vara klara med att ge ut ännu en bok marknadsförd som "en ny feminism" och innehållandes exakt samma råd till tjejer om att alltid ha "fuck-off-pengar" på banken och att allt vore så mycket bättre om tjejer kunde sluta kritisera varandra? 

Det hjälper förstås inte att råden brukar ligga på samma banala och ohjälpsamma nivå som "sluta omge dig med kompisar som trycker ned dig!" och "sluta bry dig om vad andra tycker om ditt utseende!" följt av "alla kroppar är lika fina!" samt den obligatoriska uppmaningen att tjejer borde skaffa sig Pippi Långström som förebild.

I brist på några nya eller ens egna analyser om hur man kan förändra samhällets patriarkala strukturer så antar jag att unga tjejer får nöja sig med Pippi.

Men jag känner trots allt motstridiga känslor över denna kategori av böcker. Ja, de innehåller banala självklarheter som sagts tusen gånger förut. Samtidigt kan jag förstå att man ibland behöver höra just banala självklarheter. Jag minns själv hur det vara att vara 11-12 år och upptäcka samhällets syn på tjejer. 

Vad jag inte riktigt förstår är varför någon vuxen människa måste tjäna pengar på att upprepa dem för varje ny kull tjejer. Är det verkligen omöjligt att påpeka för tjejer att  porr inte är verkligt, att det är bättre att gå på dejt om man vågar vara sig själv och att det är fel att killar som ligger runt kallas hjältar medan tjejer som lígger runt kallas horor - utan att ta betalt för det?

Senast i denna kategori tycks vara Johanna Bladhs bok Tjejbibeln. 

Johanna Blad är en instagraminfluencer som främst lägger ut bilder på sin normsnygga kropp för att illustrera att alla ser olika ut medan hon sponsrar olika produkter, t.ex hudvårdsprodukter. Inget fel med det. Jag tillhör tredje vågens feminist! Jag har inga problem med varken normsnygga kroppsbilder eller tjejer som gillar hudvård. Alla är fria att göra som de själva vill, det är min feministiska grundfilosofi. 

Legally Blonde är en av mina favoritfilmer. I want a zig a zig ah. Osv.

Det enda jag tycker är problematiskt med Tjejbibeln är det som jag tycker är problematiskt med alla böcker i kategorin: Varför gavs den ut? 

Johanna Bladh är inte en särskilt bra skribent, och hennes bok innehåller ingenting som inte skrivits hundra gånger förut. Hennes personliga berättelser som sticks in mellan de peppiga råden blir tyvärr aldrig inspirerande eller rörande, inte ens när de handlar om svåra saker. 

Jag reagerar bara en gång när jag läser boken och det är när Johanna Bladh i slutorden skriver för att försvarar sig mot kritik från andra kvinnor: "Tjejbibeln har skrivits med ett enda syfte: Att stärka kvinnor. Hur i hela fridens namn kan detta nånsin vara fel?"

Här skulle jag vilja förklara vad som sker när man marknadsför en bok eller bygger en instagramkarriär på feministiska slagord. Att det inte innebä att man automatiskt slipper kritik från andra kvinnor. Tvärtom.

Visst, man kan tycka det är jättetaskigt att kritisera en "medsyster" så som Johanna Bladh, men man kan också se det så här: Det är priset du betalar.

Det är priset alla betalar när de använder slagord från en rörelse som feminismen för att marknadsföra en produkt eller bygga sin karriär. 

Tänk på det. Är det verkligen en bra idé att feminister automatiskt ska vara tysta när någon använder feminism för att sälja saker till unga tjejer? Är det inte snarare just då vi borde ha lite extra granskning? Mitt råd till Johanna Bladh och alla andra som tycker kritik från andra kvinnor är elakt, är att istället omfamna det. Se den större bilden.

Det är priset du betalar. Ett ganska rimligt pris, ändå.