Jag har aldrig tänkt på hur mycket energi det går åt bara för att koncentrera sig.
Och då menar jag inte koncentrera sig medan man tränar kick-boxning eller springer ett maratonlopp. Utan att sitta ned och koncentrera hjärnan på att genomföra en enda sak från början till slut. Energin detta tar är overklig, ofattbar, om man tänker på det.
Eftersom jag kraschade rejält på min arbetsplats i början av mars och har varit sjukskriven för utmattning sedan dess har jag haft anledning. Att tänka på det, alltså.
Att
återhämta en utmattad hjärna är något helt annat än en utmattad kropp. Även nu, tre månader in i min rehabilitering, kan det skrämma mig hur
lite min hjärna funkar under extrem utmattning. Jag tänker fortfarande
på utmattning som ett kroppsligt fenomen, inte mentalt. När man sovit
och vilat tillräckligt borde hjärnan helt enkelt funka. Men det finns fortfarande saker jag inte minns från tiden runt min kollaps, trots att jag rent kroppsligt nu kan sägas vara utvilad.
Jag tänker på människor som tar amfetamin för att koncentrera sig längre stunder. Det har alltid låtit så konstigt i mina öron att något som i slang kallas speed kan ha en sådan effekt. Det kanske inte stämmer att det har en sådan effekt, men det låter hur som helst mindre konstigt för mig nu. Jag har insett att det krävs enorma mängder energi för att hjärnan ska kunna koncentrera sig under en längre tid, mer än det krävs för kroppen.
En utmattad hjärna kan inte fokusera på något, vare sig det är ett bilduppslag i en skvallertidning eller en låt på radion. Att koncentrera sig en hel arbetsdag är ungefär lika omöjligt som att trotsa gravitationskraften.
Under min tidigare erfarenhet i livet med depression har jag märkt
vad energi, och avsaknad av energi, betyder. Trots namnet
"lyckopiller" så har jag aldrig upplevt någon "lycko-liknande" effekt
av antidepressiv medicin, men en effekt jag har märkt är när kroppen börjar få tillbaka något av sin energi. Man kan plötsligt gå upp på morgonen
och bestämma vad
man ska ha till frukost eller vad man ska handla den dagen - saker som
upplevts oöverstigliga under sjukdomen. Det som händer är att hjärnan kan koncentrera sig igen.
"Koncentrationspiller"
skulle ha varit ett bättre smeknamn än lyckopiller, om man prompt ska
hitta på nedvärderande ord för livsviktiga mediciner.
En annan sak jag förstått efter min utmattning är hur mycket energi det faktiskt tar att sova, hur paradoxalt det än låter. Först några veckor in i sjukskrivningen när jag återfick en del av min gamla energinivå började jag sova bra för första gången på över ett år. Men då tog jag å andra sidan igen med råge. Jag vältrade mig i sömn, hängav mig åt det på samma sätt som folk hänger sig åt spel, droger, sex eller sitt favoritfotbollslag.
Under maj började jag arbeta 2 timmar om dagen för att träna upp min koncentration igen. När maj övergick i juni bestämde jag att öka det till 4 timmar om dagen. Mest för att jag inte vet hur jag annars ska kunna bedöma min egen förmåga. Och för att jag vet att jag har läkare och chefer som är måna om mig, och vår dialog är präglad av lugn och försiktighet, inte press eller stress. Annars hade jag aldrig klarat det.
Det kan vara bra för politiker och andra som tror att piska och åtstramningar är bästa sättet att få sjukskrivna att återkomma till arbetslivet snabbare. Det har inte varit min erfarenhet. Jag fick snabb och effektiv hjälp i krisen, stöd och uppmuntran under återhämtningen och nu får jag lugn och flexibilitet under tillbakagången till arbetet. Jag har tur. Det är synd att inte fler har det.
Min läkare sa att hon även tror att min "unika" familjesituation bidrar till att jag tycks återhämta mig snabbt. Så HIGHFIVE systerdöttrar. Bra jobbat.
Sedan december 2019 har min kärleksförhållande med min make varit hemsk, det fanns ingen öppenhet och sanning från min kärlekspartner, jag älskade honom så dyrt och jag vet att han älskar mig samma sak, men han fortsätter att fuska, han är inte konsekvent och tar ansvar som mannen i hemmet, inget barnstöd, vi har två barn tillsammans, Jane och Terry är så underbara barn, de frågar mig hela tiden när kommer pappa att återvända hem, jag måste övertyga dem om att deras far gudar ett jobb i västra länder och de har velat träffa sin far igen, jag försökte allt mitt bästa för att söka hjälp för att få honom hem igen, min man lämnade hemmet för cirka 11 månader sedan, inga textmeddelanden och inga telefonsamtal från honom och han blockerade mig ut, jag kan inte kontakta honom igen, jag trodde aldrig på kärlek stavning med ljus ljus och annat material kan föra tillbaka min man hem, tills min mycket goda vän presenterade mig för en stor man som heter Dr.Oduduwa kärlek stavkanal , jag tog kontaktkommunikation med honom d inom några minuter fick jag svar och han berättade för mig allt som krävs och förfaranden för att delta i kärleksförtrollning framgångsrikt. Jag följde noga alla hans instruktioner och vägledning under bönprocessen för förtrollning av kärlek. det var enkelt och enkelt att förstå snabba svar är säkra. inom några timmar är det gjort och jag fick ett telefonsamtal från min kärleksman som har så länge inte kunde ringa mig på telefon och han ringde mig direkt omedelbart efter att all kärlek stavaktivering är framgångsrik. detta kan hända med någon om du tror att prova det idag. Jag är väldigt nöjd med min familj tillsammans eftersom jag gör alla åtgärder för att få honom tillbaka. Jag älskar min man så mycket, jag var redo att göra allt mänskligt möjligt för att få honom tillbaka till mig. vi har båda framtiden tillsammans och jag kan inte släppa honom. Idag är jag väldigt glad att jag har honom väldigt nära mig just nu med mer kärlek och förtroende för vårt kärleksförhållande mer än någonsin tidigare. Allt tack till Dr.oduduwa kärlek spell templet för brådskande lösning för att få tillbaka ex kärlekspartner. han hjälper dig att lära dig och utveckla bättre sätt att hantera de frågor som står i vägen för dina kärlekslivsmål. dr.oduduwaspellcaster@gmail.com
ReplyDelete