Innan han sköt ihjäl de kvinnliga studenterna berättade han för dem att de alla vara feminister och att han hatade feminister. I sin ficka hade han ett självmordsbrev där han förklarade att hans handling var politisk, att feminister förstört hans liv och beklagade sig över att kvinnor vill behålla "fördelar" som exempelvis mammaledighet, och samtidigt få samma fördelar som tidigare tillhört män. Det visade sig sen att han hade sökt till den tekniska högskolan utan att komma in.
Hans självmordsbrev innehöll även namnen på framstående kvinnor han planerade att mörda efter skolmassakern. På listan fanns nitton kvinnor som var pionjärer inom olika områden, bl.a en journalist, en facklig ledare, TV-personlighet, och Quebecs första kvinnlig brandman.
Den 6 december utnämndes 1991 till Kanadas National Day of Remembrance and Action on Violence Against Women. Men som vanligt med terrorattentat som västvärlden inte är bekväma med har debatten om huruvida gärningsmannen hade ett politiskt syfte eller om det hela handlar om en ensam galning med en pyskisk sjukdom, debatterats sedan dess. Att en misogynisk, antifeministisk kultur där män målas ut som offer för feminister kan vara en farlig politisk grogrund verkar fortfarande otänkbart för väldigt många.
Detta (och liknande tragiska fall sen dess) visar att antifeminism och kvinnohat går hand i hand. Som kvinna behöver du inte vara feminist för att vara ett hot för denna ideologi. Det räcker att du vill studera, skaffa jobb eller välja partners på samma villkor som män.