"Women. Can't live with them, can't successfully refute their hypotheses."

Så Joakim Lamotte har åter lagt ut en screencap med synbart namn på en icke-offentlig person till sina tusentals följare. Man måste vara omåttligt naiv för att vara i Lamottes position och inte förstå vad som kommer hända med denna kvinna nu när tusen och åter tusen redan uppeldade följare ser denna screencap. Hon kommer få en ohanterlig ström av hat från hans följare. Och hon kommer att tänka sig för innan hon skriver något dumt om honom igen.

Jag har egentligen inte några starka åsikter om uthängningar. Att hänga ut vad offentliga personer skriver har jag inget problem med. Att däremot hänga ut icke-offentliga privatpersoner med identifierbar information har jag svårt för ,på grund av vad det gör med den offentliga debatten.

Jag har också svårt med när de som gör uthängningarna av icke-offentliga personer ljuger om varför de gör det. Vilket de nästan alltid gör.

Lamotte brukar till exempel köra på förklaringen att han hänger ut privatpersoner som sagt dumma saker om honom för att han inte "förstår". Han undrar varför de - ofta kvinnor - är så arga på honom när han kämpar för kvinnor. Uthängningen brukar följas av ett inlägg där han ojar sig över att han "inte förstår hur folk tänker."

Detta är förstås en täckmantel. Anledningen till uthängningar av privatpersoner kan vara olika, men i nio fall av tio beror de på att man vill generera arga läsare och därmed klicks. Här finns det en intressant diskussion om aktivism och att leva på att ens följare klickar på ens sida, att föra. Det finns också en intressant diskussion om att som swish-aktivist tvingas hålla fast vid "problembilden" som genererar pengar även när problembilden tydligt förändras. Men det får bli ett annat inlägg.

Att hänga ut icke-offentliga privatpersoner eller kontakta deras familj kommer med en uppenbar risk, eftersom man inte vet något om personens livssituation eller familjeförhållanden - eller för den delen att det verkligen är rätt person man hänger ut. Om ens enda försvar för en sådan uthängning sedan visar sig vara "det var hen som började" (hostGardethosthost) så får man vackert acceptera att många kommer protestera.

Men egentligen handlar mitt stora problem med uthängningar som fenomen inte om huruvida det är rätt eller fel. Mitt stora problem med uthängningar som fenomen handlar om makt.

Det finns en ojämn maktfördelning inom den offentliga debatten när det gäller vilka som har möjlighet att skicka ett argt drev mot någon man tycker förtjänar det. För att uthängningar ska ha någon effekt krävs ju att den som hänger ut är en så kallad "stor åsiktsperson" - dvs en person som har en tillräckligt stor plattform och tillräckligt stor grupp följare för att kunna skapa ett drev, samt att dessa följare hålls i något sorts ständigt uppjagat tillstånd.

Vad händer då med den offentliga debatten när det finns Stora Åsiktspersoner inom den som sitter på makten att använda uthängningar som ett vapen mot folk som betett sig taskigt mot dem? Makt är ju som vi vet en slippery slope.

Det oroar inte mig att högerpopulister, moderata riksdagsledamöter och liknande personer använder uthängningar som hot för att slippa kritik. Jag förväntar mig inte något annat. Det som oroar mig är när deras beteende indirekt försvaras från folk även på "min" sida av debatten - av feminister som säger sig vilja göra nätet till en mer trygg plats - med argument som att "man får stå för sina handlingar" och "den uthängde kanske tänker sig för nästa gång."

Det oroar mig för jag bryr mig om den feministiska debatten och för att det är vårt ansvar att öppna upp för nya, unga feminister att diskutera, debattera och analysera samhället utan oro att de ska göra någon stor åsiktsperson irriterad. Det ojämlika maktförhållandet i den offentliga debatten gör uthängningar till ett vapen ett fåtal stora åsiktspersoner kan använda, och det borde göra dem väldigt, väldigt försiktiga i hur de utnyttjat denna makt.

Just det är en diskussion jag anser att alla Stora Åsiktspersoner på "min" sida behöver våga ta. Hur tänker de kring det faktum att de besitter en maktposition i den offentliga debatten som mycket få andra har och om de dessutom visar att de inte har något problem med att utnyttja denna maktposition så kommer det att tysta människor.

Alla som vill stärka tjejers självsäkerhet eller skydda yttrandefriheten eller vad nu deras raison d'etre är, behöver fundera på hur deras maktposition ses av övriga i debatten. Om de inte tar sin maktposition på allvar, om de till och med använder den för att "call out" kritiker, så finns nämligen risken att just de tjejer eller den yttrandefrihet de vill stärka istället blir tystare i den offentliga debatten - av rädsla för att säga något misshagligt och bli uthängda som en "daddy's girl". Utan en djupare analys än en stor åsiktspersons godtycklighet.

"I might only have one match, but I can make an explosion"

Feministiska sajten Gardets.nu har varit i blåsväder. Anledningen är att man marknadsförde sig med att traditionella medier är fega med namnpubliceringar och att man betraktar namnpubliceringar på dömda privatpersoner som samhällsinformation och allmänintresse, om det finns flera vittnesmål mot samma person och eftersom återfallsrisken hos förövarna är hög. Samt om medielandskapet och män som håller varandra om ryggen.

När de så häromdagen lade ut ett oanonymiserat hatmail från en 16-årig kille där han bland annat vevade om att Gardet inte är bättre än nazister, så blev det ett visst liv. Uthängningar och debatten om dessa är ju redan heta frågor.

Så självklart får sådana händelser uppmärksamhet, because samtiden. Uthängningar av såväl offentliga som ej offentliga personer har diskuterats mycket senaste tiden. Dels på grund av ett uppmärksammat självmord men främst eftersom uthängningar länge varit högerextrema sajters sätt att arbeta på.

Att utmåla traditionella medier som "fega" eller "styrda" av en grupp, har länge använts av alternativa högersidor, högerbloggare och "swishjournalister" för att minska människors tilltro till mediarapporteringar och istället vända sig till alternativa sidor.

Därför är det tankeväckande att se Gardet marknadsföra sig med liknande resonemang om fega, mansstyrda medier. Inte för att jag anser att Gardet på något vis är besläktade med högerextrema sidor, utan just för att de inte är det. Och ändå har sån liknande retorik.

Har man skrivit hatiska mail till någon kan man ju tycka att man gott kan ta konsekvenserna av sitt eget handlande. Men här vill jag vara tydlig: Det är heller inte vad som är problemet med uthängningar som metod. Oavsett anledning innebär löfte att hänga ut privatpersoner - vare sig det är ett uttalat eller outtalat löfte - att meningsmotståndare och kritiker skräms till tystnad.

Det vet alla som någon gång bestämt att inte kritisera en moderat riksdagsman med en ökänt aggressiv svans av följare, på grund av det tysta löftet att man då kommer hängas ut med en skärmdump till dessa aggressiva följare utan att riksdagsmannen själv tar ansvar för vad som sedan sker.

Inte heller i fallet med Gardets uthängningen handlar debatten om att det är så synd om killen som skrev mailet. Debatten handlar om oss, om feministisk aktivism, om samtiden, och om vilket debattsamhälle vi får när ett fåtal stora åsiktspersoner med makten att skapa allvarliga konsekvenser genom uthängning, också säger att detta är en rimlig sådan.

Detta är intressanta frågor. Och många fler frågor finns nu möjlighet för oss att diskutera på riktig, om Gardet vill att den feministiska rörelsen gör det.

Det skulle vara jätteintresssant att se Gardet - som först reagerade på kritiken med att raljera om manshat och "mansstyrda" sociala medier - ha ett riktigt resonemang med sina unga feministiska följare. Till exempel om hur de nu ska kunna stötta feminister som råkar ut för den formen av näthat där man hängs ut på nån Lamotte-Bali-Janouch-persons sida, varpå en rasande mobb följer i uthängningens spår. Hur ska man se till att inte all kraft istället blir på att försvara sina egna uthängningar och hur det inte är hyckleri? Mycket intressant att diskutera.

Personligen har jag under mina år som feministisk debattör alltid upplevt uthängningens form av näthat som mycket mer obehaglig än hatmail från enstaka individer. Hur ska vi som feministisk rörelse arbeta mot denna form av okontrollerbart och samtidigt ofta extremt organiserat näthat, om vi själva utövar den? Också en intressant diskussion att ha.

Av det jag sett av Gardet tror jag de skulle kunna vara en samlande kraft för många unga feministiska följare, och en viktig plattform för just den typen av intressanta resonemang, om de vill. Det innebär dock att man behöver lyfta kritik man får som debattämne istället för att bedriva en aktivism där man eldar på sina unga följare att bli upprörda å ens egna vägnar utan att egentligen resonera djupare än så.

Efter så många år i den feministiska debatten är jag rätt trött på att höra mig själv och utanför lite twittrande och krönikor deltar jag numera helst i feministiska diskussionsforum genom att bara lyssna. Men vare sig man vill delta eller lyssna så saknas en bra plattform för den feministiska rörelsen  att på allvar diskutera interna, feministiska frågor - utan risken att bli uthängd på någons instagram som "manstillvänd" där deras enda analys av vad "manstillvänd" innebär är att man inte håller med dem.

En sak vet jag, och det är att om jag inte tidigt i min feministiska aktivism haft (tyvärr sällan svenska) diskussionsforum där feminister gav varandra ibland extremt hård kritik i fördjupande resonemang om allt från vit feminism till transfobi, så skulle mina feministiska perspektiv aldrig utvecklats bortom vad som är "inne" att tycka för stunden.

Om nästa generation feminister ska ha ha förutsättningar att förändra vår patriarkala kultur radikalt och i grunden, så behöver vi ha mycket, mycket bättre analyser än att kalla kritiker "manstillvända" eller heja på uthängningar utan ett resonemang om konsekvenserna, att ge dem. Vi behöver vara mycket mer radikala än så. Särskilt om risken finns att vi driver på utvecklingen av den form av näthat som kommer tysta framtida feminister, snarare än stoppar den.